En betraktelse
Jag blickar ner mot havet som så många gånger förr. Söker med blicken efter vad som är annorlunda. Något stämmer inte.
Blicken rör sig uppåt från strandkanten, via grusgången, över buskar och gräsmattor. Allt är stilla. Men något är annorlunda.
Jag sitter ihopkrupen i fönstersmygen och ser solen gå upp. Ser ut genom det hundraåriga fönsterglaset. Det skänker mig trygghet och stillheten ger mig kraft.
Men idag är något annorlunda. Men vad? Se där, en rörelse vid bersån. Där står en ung man. Han ser rakt mot mig.
Det inbjudande fönsterglaset som nyss var mitt skydd, har nu avslöjat mig. Jag är en betraktare. Jag betraktar mannen som står helt stilla och lika lugnt betraktar mig.
Han kan se genom mig på samma sätt som jag ser honom precis såsom han är. Allt är som det ska. Det annorlunda har blivit det rätta.
En sista blick ut genom glaset, jag möter hans blick och glider sakta ner från smygen. Jag är redo.
Min hand skälver lätt när jag bestämt trycker ner dörrhandtaget och skjuter upp dörren. Jag lämnar tryggheten bakom glaset för att söka tryggheten och känna stillheten där utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar