En känsla
Solen står redan högt på himlen. Vinden susar i björken och i luften vilar doften av daggvått gräs. Genomfars av vällust när mina ännu sängvarma fotsulor böjer det svala gräset.
Inne i den lilla röda stugan sover barnen. Numer utan pyjamas, solbruna ben och armar hänger utanför sängkanten. Munnarna lätt öppnade, djupa andetag.
På det lilla runda träbordet står fyra frukosttallrikar, nyplockade bär och filmjölk. Flugorna skapar sitt välbekanta surrande. Jag ler.
Havet är stilla, kluckar lugnt mot stenhällen. Solen smeker och värmer den skrovliga ytan. Gör den inbjudande att vila mot. Ligga på rygg och se på molnen. Eller kanske kyssas på…
Min kind blir varm. Inte av solen. Jag skälver till vid minnet från igår kväll. När vi möttes just där på den ljumma stenhällen.
Nu din mjuka hand i min, det är vi. Jag vet hur du smakar. Du vet hur jag luktar. Vi står stilla tillsammans bredvid varandra.
Snart fylls huset av prat och skratt. En ny dag har börjat. Jag är. Här och nu.
1 kommentar:
Vackert! /Kram
Skicka en kommentar